Lars Widding

Lars Widding – en stor berättare om livet i Sorunda en gång för tvåhundra år sedan.

Lars-Gustaf Axelsson Widding föddes den 31 oktober 1924 I “Ripornas gård”, Kungsgatan 43 I Umeå.

Hur kommer det sig att en grabb som vuxit upp i en överklassmiljö i Umeå på tjugo- och trettiotalet talet skriver en historisk roman om livet i Sorunda socken som tilldrar sig för ungefär 200 år sedan. En romansvit på 1800 sidor fördelat på fyra böcker som under flera år kom att toppa listan över de mest lästa i Sverige.

Vägen dit var såklart lång för Lars Widding som debuterade med ”Inga stormar än” 1950, en roman från de egna gymnasiståren. Debuten gick bra men sedan bar det utför (författarens egna ord) och hösten 1954 hade han givit ut sin fjärde roman som såldes i mycket liten upplaga. Därmed hade han enligt sin egen uppfattning förbrukat allt stoff som han hade införskaffat under sitt unga liv, d v s  gymnasiståren (Inga stormar än), sommarlovsåren (Oroa icke kärleken, 1952), sanatoriets värld (Visst gör det ont, 1953) och sin sejour i flygvapnet (Gyllne vingar, 1954). Sven Stolpe skrev i en recension; ”Lars Widding kan berätta men han har inget att berätta om”.

Jo, han ansåg själv att han var slut som författare och det skulle dröja hela 12 år innan han bestämde sig för att åter skriva en roman. . Han hade sitt jobb på Expressen och snart övergick han till filmens värld, där han skrev manus till en mängd olika deckarfilmer som ”Damen i svart”, Manekäng i rött”, Ryttare i blått” liksom även några komedier och musikaler. Lars var även en flitig gäst i en mängd radioprogram och även senare tv-program där han bland annat var en av programledarna i det första svenska caféprogrammet ”Halv sju”.

Lars Widding visade redan på 60-talet att han både var historisk kunnig och hade en särskild förmåga att skildra den svenska historien. Hans flitiga umgänge med regalskeppet Vasa;s upptäckare, Anders Franzen, fick stor betydelse för hans kommande historiska författarskap som kom att inledas tio år senare. För övrigt ledde samarbetet med Franzen till de två dokumentärerna ”Äventyret Vasa” (1960) och ”Ombord på Vasa” (1962) där Magnus Gerne stod för de rikliga illustrationerna.

Som reporter på Expressen gjorde Widding även en rad intervjuer och artiklar med aktuella författare vilket även detta kom att få stor betydelse för hans framtida författarskap. Han besökte författare som Eyvind Johnsson, Gösta-Gustaf Jansson, Per Fogelström, Peter Nissers och Harry Martinssons och fick därmed insyn i deras ”författarverkstäder”, som han kallar det.

Men det var en kvinna som skulle ge honom den genuint historiska plattform som sedan skulle vara bärande i hans kommande romaner, nämligen herrgårdsfrun Märta Helena Reenstierna, och de dagböcker som hon skrev under 40 år med början år 1793. Under ett halvt år plöjde Lars Widding igenom dessa dagböcker sida för sida och kom därigenom över ett språk och en unik miljökännedom över tiden runt sekelskiftet1800 som skulle betyda mycket för hans trovärdiga berättelser. 1964 kom första boken om Årstafrun som fick namnet ”Epilog ur en herrgårdssaga” och 1966 kom fortsättningen ”Skuggan av en herrgårdsfröken”.

När Widding 1966 bestämt sig för att skriva en historisk roman som skulle utspela sig i Sorunda (han hade hyrt ett soldattorp i socknen sedan början av 1950-talet) så gick han in för sitt författarskap med full kraft vilket bland annat innebar att han köpte hus, inrättade sin författarverkstad och bosatte sig i Sorunda samma år.

Han skriver själv i sin rapport ifrån sitt författarliv ”Min historia – berättelser om uppväxtår och författarskap” (1982) följande;

”En kort tid senare började jag skriva på ”På ryttmästarns tid. Från början visste jag bara att den skulle utspela sig i Sorunda socken, att jag skulle blanda in Fituna säteri, prästbostället, mitt eget båtsmanstorp. Och jag visste att den skulle börja med ett vargaskall, javisst gärna ett vargaskall, år 1792 och den skulle sluta en sommardag 1809, då finska kriget var förbi. Mycket mer än så visste jag inte.”

”På  ryttmästarns tid” publicerades hösten 1968 och blev omedelbart ett publikt genombrott. Den såldes i över 50.000 ex i original, och när den så småningom kom ut på  Svalans bokklubb skulle den sätta rekord med 215000 exemplar.

Sedan dess har ”Ryttmästarn” publicerats dels i ”Vår bok”, dels i pocket och den sammanlagda sålda upplagan ligger snarare över än under 350.000 exemplar. Från och med 1968 skulle han också toppa Svenska Dagbladets lista över ”Vad Sverige läser” i fyra års tid med de andra tre delarna i serien, ”Majors avsked” (1969), ”1812” (1970) och ”Svanesång” (1971). Lars Widding kunde också glädja sig åt genomgående god kritik, och Kulturavdelningen på Sveriges radio gav i sinom tid i uppdrag åt skådespelaren Hans Strååt att läsa in de två första romanerna i serien. Det blev sammanlagt 22 timmar ”Sorundasvit” i radion.

Härefter följde ”Karolinersviten

Trots stora försäljningsframgångar och trots att svenska folket tog Lars Widdings historiska romaner till sina hjärtan så blev han aldrig riktigt uppskattad av dem som han själv kallade kultureliten i storstäderna. Men även där fanns det de som försvarade honom. Per-Olof Sundman och Alf Henriksson tillhörde dem som tyckte att han hade blivit orättvist behandlad av storstadspressen. Han skrev en dikt i just Dagens Nyheter, och Björn Berg hade gjort en teckning där Lars Widding sitter i en 1700-talskostym framför ett skrivbord medan romanfigurerna kryllar runt omkring mig i en långdans. Han dikar

”Att Lars Widding kan berätta så att folk hör på

kan de snorkiga recensenterna inte förstå.

Emellertid är det otvivelaktigt så

Att förmågan att fabla och skröna gör verkan ändå.

Den besitter få.”

Lars skriver själv om dessa rader; ”Dikten har betytt oändligt mycket mer för mig än vad Alf Henriksson nog själv kan ana”

 

Bibliografi

Inga stormar än (roman, 1950)

Oroa icke kärleken (roman, 1952)

Visst gör det ont (roman, 1953)

Gyllene vingar (roman, 1954)

Äventyret Vasa (dokumentär berättelse, 1960)

Jesus, vem var han? (dokumentär berättelse, tillsammans med Ivar Harrie, 1962)

Ombord på Vasa (dokumentär berättelse, 1962)

De som dog med stövlarna på (dokumentär berättelse, 1963)

På Årstafruns tid (dagbok, 1969)

Galgfågeln (historisk berättelse, 1970) ) Illu: GB

Sista sommarlovet (pocket med ny titel på tidigare utgivna ”Oroa icke kärleken”, 1970)

Lockfågeln (historisk berättelse, 1971) ) Illu: GB

Sångfågeln (historisk berättelse, 1972) ) Illu: GB

Rovfågeln (historisk berättelse, 1973) ) Illu: GB

I nöd och lust? (roman, 1973)

Röster från Årsta (1974)

Spefågeln (historisk berättelse, 1976) ) Illu: GB

Svenska äventyr (dokumentära berättelser tillsammans med Magnus Gerne och Åke Andersson, 1975)

Svenska äventyr (dokumentära berättelser tillsammans med Magnus Gerne och Åke Andersson, 1977)

Svenska äventyr (dokumentära berättelser tillsammans med Magnus Gerne och Åke Andersson, 1979)

När häxbålen brann 1980 (dokumentär berättelse med kommentarer av Anita Jacobsson-Widding, 1980, Illu; Nils Stödberg)

Två berättelser (1982) innehåller ”Pojken med hakkorset” (1981) och ”Flykten från Moskva”

Min historia 1983 (Författarförlaget, 1983)

Eva Brauns förlorade liv (dokumentär berättelse, 1983)

Elden och askan (historisk berättelse, 1984)

Brott och flykt (1985) Illu: GB

En afrikansk affär (1985) Illu: GB

Leoparderna (1986)  Illu: GB

Lodjuren och silverskatten (1986)  Illu: GB

Rödaste smultron (1991)

 

 

Årstasviten

Epilog till herrgårdssaga (Romantiska berättelser 1964)  )  Illu: HE

Stolta stad (Picaresque 1965)

Skuggan av en herrgårdsfröken (Romantisk berättelse 1966) Illu: HE

På Årstafruns tid (pocket)

Röster från Årsta  )  Illu: GB

 

Sorundasviten

På ryttmästarns tid (1968) Illu: HE

Majorns avsked (1969) Illu: HE

1812 (1970)  Illu: GB

Svanesång (1971)  Illu: GB

 

På jakt efter Pistolekors tid (Bilderna och dokumenten 1972)

 

Karolinersviten

En tid för hjältar (1974)  Illu: GB

En tid för vreden (1975)  Illu: GB

De fyra ryttarnas tid (1976)  Illu: GB

Den siste karolinen (1977)  Illu: GB

 

Småstadskrönikan

Pigan och härligheten (1978)  Illu: K-E F

Herrskapet och evigheten (1979)

Längesen förbi (1980)

Då tystnar sången (1981) Illu; översiktskartor av MG, illu av GB

 

Guldgrävarkrönikan

Lycksökarna (1982)

Guldfeberns folk

Elden och askan

 

Smärre berättelser

Galgfågeln (1970)  Ancarström

Lockfågeln (1971)   ” ?

Sångfågeln (1972) Maja Stina Källström alias Ulla Winblad

Rovfågeln (1973) Mordet på G III

Röster från Årsta (1974)

Spefågeln (1976)  Om Vivallius

 

 

Filmmanus

1972 – Firmafesten

1971 – Lockfågeln

1968 – Vindingevals

1966 – Prinsessan

1963 – Adam och Eva

1962 – Bröllopsbesvär (Stig Dagermans bok) blev ”Årets film”

1959 – Ryttare i blått

1959 – Får jag låna din fru?

1958 – Mannekäng i rött

1958 – Damen i svart

1956 – Karl för sin hatt (kortfilm)

1955 – Så tuktas kärleken

1954 – Gula divisionen (tillsammans med Stig Olin efter romanen Gyllene vingar)